Louis Andriessen
L.J. Andriessen | |
![]() Louis Andriessen i april 1983 | |
Född | 6 juni 1939[1][2][3] Utrecht, Nederländerna |
---|---|
Död | 1 juli 2021[4][5] (82 år) Weesp, Noord-Holland, Nederländerna |
Medborgare i | Konungariket Nederländerna[3] |
Utbildad vid | Koninklijk Conservatorium Den Haag Aloysius College ![]() |
Sysselsättning | Kompositör, musikpedagog, pianist, universitetslärare |
Arbetsgivare | Koninklijk Conservatorium Den Haag Universitetet i Leiden (2004–2010)[3] |
Maka | Monica Germino Jeanette Yanikian |
Föräldrar | Hendrik Andriessen |
Utmärkelser | |
Grawemeyer Award (2011) Grawemeyer Award för musikkomposition (2011) Matthijs Vermeulen-priset Hedersledamot av Internationella samfundet för samtida musik | |
Redigera Wikidata |
Louis Andriessen, född 6 juni 1939 i Utrecht, död 1 juli 2021 i Weesp i Noord-Holland, var en nederländsk tonsättare.
Andriessen studerade bland annat för sin far, tonsättaren Hendrik Andriessen och Luciano Berio. Andriessen försökte i sina kompositioner återvända till musikens grunder, ofta med ett radikalt resultat. Andriessen betraktar själv Igor Stravinskij som sin främsta förebild, men även Johann Sebastian Bach och Wolfgang Amadeus Mozart ser han som viktiga influenser. I sin Volkslied (1971) utgick Andriessen från den nederländska nationalsången, som ton för ton omvandlas till "Internationalen". I De Matirie lät han skalor, ackord och klanger bygga upp kompositionen, medan stråkvartetten Facing Death (1991) utgick från Charlie Parkers musik. Även operan Rosa (1994) hör till Andriessens mer kända verk.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Louis Andriessen, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 1803.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6794rfj, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Leidse Hoogleraren, Leidse Hoogleraren-ID: 341, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.francemusique.fr .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.volkskrant.nl .[källa från Wikidata]