Hoppa till innehållet

Fru Marianne

Från Wikipedia
För TV-serien från 2001, som är baserad på romanen, se Fru Marianne (TV-serie).
Fru Marianne
Första upplagan
Första upplagan
FörfattareVictoria Benedictsson
OriginalspråkSvenska
LandSverige Sverige
Utgivningsår1887
HuvudpersonerMarianne, Börje, Pål

Fru Marianne (1887) är Victoria Benedictssons andra roman och var skriven under pseudonymen Ernst Ahlgren. Likt hennes första roman Pengar skildrar boken ett olyckligt äktenskap, men till skillnad från Pengar så handlar Fru Marianne snarare om att finna trygghet i det mindre passionerade men stabilare äktenskapen hon redan är en del av, än att söka sig till en annan älskare.

Romanen spelades in som TV-serie 2001 med Cecilia Frode och Per Morberg i huvudrollerna.

Romanen skildrar äktenskapet mellan stadsflickan Marianne Björk och lantbrukaren Börje Olsson på den skånska landsbygden. Likt Emma i Flauberts Madame Bovary så har Marianne förläst sig på romantiska böcker och äktenskapet med Börje blir därför inte som hon tänkt. Hon har även svårt att relatera till Börje på grund av deras olika bakgrund.[1] Längtande efter estetiska upplevelser förälskar hon sig i Börjes barndomsvän Pål som besöker makarna. Deras förbindelse upphör när Marianne upptäcker att hon väntar Börjes barn. Detta leder till att hon omvärderar sina val och hon sätter till slut äktenskapet först medan Pål tvingas resa bort. Mariannes bekännelse om relationen till Pål leder till en äktenskapskris, men makarna återförenas i kamratskap och ömsesidig respekt när Marianne finner sig i att vara en arbetsam hustru och god mor.[2]

Romanen konfronterade och komplicerade på flera sätt den diskussion om äktenskap kontra ”fri kärlek” som dominerade tidens diskussion. Den fick överlag positiva recensioner, och med bland annat Fru Marianne i åtanke fick Benedictsson 1888 ett stipendium från Svenska Akademien på 500 kr och hon blev därmed den fjärde författarinnan som erhöll detta.[3]

Flera av Benedictssons tidigare beundrare såg däremot romanen som konservativ och den för henne viktigaste smakdomaren, Georg Brandes, karaktäriserade den i ett brev till henne som ”i altfor høj Grad en Dame-Roman”.[4] Hans bror Edvard Brandes skrev även en mycket nedlåtande recension i danska tidningen Politiken och bröderna fann boken reaktionär, dvs. att den stred mot deras egna ideer om fri kärlek.[3] I sin dagbok skrev Benedictsson därmed att hon "Fick dödsdomen över mitt författarskap, kanske över mig själv".[1] Året därefter begick hon självmord, men medan Georg Brandes åsikt om hennes bok vägde tyngst så var den obesvarade kärleken till honom generellt en viktig anledning till hennes död.[5]

  1. ^ [a b] ”skbl.se - Victoria Maria Benedictsson”. skbl.se. https://www.skbl.se/sv/artikel/VictoriaBenedictsson. Läst 19 april 2025. 
  2. ^ Katarzyna Szymoniak (2012). ”Den nya kvinnan behöver den nye mannen. Konstruktion av manliga identiteter i Fru Marianne av Victoria Benedictsson och Dotter till en dotter av Inger Alfven”. Folia Scandinavica. 
  3. ^ [a b] Witt-Brattström, Ebba (2008). Victoria Benedictsson. Ord på liv och död 
  4. ^ ”Victoria Benedictsson som författare”. www.victoriabenedictsson.se. https://www.victoriabenedictsson.se/VB_forfattare.htm. Läst 19 april 2025. 
  5. ^ ”Litteraturbanken | Svenska klassiker som e-bok och epub”. litteraturbanken.se. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/BenedictssonV/presentation. Läst 19 april 2025. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]